Hemma från Varberg nu och jag kan inget annat än att säga att det var helt amazing! Fast egentligen räcker inte det ordet. Men gud va Anton är fin. Så mycket finare i verkligheten och jag har verkligen svårt för att förstå att jag stod ca en halvmeter ifrån honom. Dock fick jag inte fram någon fråga eller något jag hade velat säga. Men som tur var stod jag inte helt stum där i alla fall. Ahh, kan inte beskriva känslan när han tittade på mig, log och sa "Hej!" HELT UNDERBART! ♥ Jag längtar redan till nästa gång jag ska se honom och då ska jag minnsann säga något till honom! Dessutom vill jag så sjukt gärna vilja ha en kram av honom, åh! Nej, nu ska jag inte skriva mer om det. Då kommer ni säkert tröttna, hehe. Men det var i alla fall heeelt fantastiskt!